Tur i Oturen
De flesta vet redan vad som hänt efter en sammanfattning på facebook, men nu har jag tid att skriva lite mer utförligt, för er som är nyfikna..
Torsdagen den 22:a mars 2012 är en dag som jag aldrig kommer glömma. Det var dagen då mitt stora äventyr tog slut, dagen då hårt arbete (både fysiskt och psykiskt) i flera månader framöver blev ett faktum. Dagen då jag och Fons, en av de andra volontärerna, var med om en bilolycka som för mig slutade med en bruten arm... och en enkel resa tillbaka till Sverige.
Jag, Fons och två volontärer skulle åka från stranden till andra änden av anläggningen för att lämna av lite virke och stockar etc. Vi satt i en blå flakbil med reling på sidorna och en lucka bak. Den bakluckan var vid det här tillfället öppen för att allt virke skulle få plats på flaket. Vi själva satt på varsin sida av flaket, på relingen. Efter att vi passerat kliniken, i en hastighet på säkert minst 30 km/h, lossnade den reling som jag och Fons satt på och vi föll baklänges ner på asfalten. Enligt Joris, som satt på andra sidan, dämpade jag Fons fall och han landade lyckligtvis utanför asfalten. Jag minns att jag stannade upp liggandes på kanten med en enorm smärta i armen, men det första jag faktiskt hörde och reagerade på efter fallet var Fons som skrek bakom mig av smärta. Därefter hann jag reagera på vad som faktiskt precis hänt. Jag hade brutit armen. Inom loppet av någon minut hade folk samlats runt oss och Joris satt bredvid mig och höll upp mitt huvud. Fons tog sig upp på benen och fick hjälp till kliniken. Jag minns att jag ett flertal gånger frågade vart han var och om han var ok. Efter vad som kändes som evigheter kom en bil som skulle ta mig till sjukhuset.
Fons är ok. Han var tillbaka på centret redan samma kväll med en något skadad och öm högerarm och ett stort blåmärke på rumpan, men inget brutet. Han har nu fortsatt sin resa med sin vän Joris mot nya äventyr på Bali. Önskar pojkarna en riktigt trevlig fortsatt resa! En återförening i Amsterdam väntar i November ;D Något att se fram emot...
För mig däremot slutade det som sagt värre. Efter flera timmar i bil och ett sjukhusbesök i Bitung kom jag till sjukhuset i Manado. Där väntade en tre timmars operation och 5 dagar liggandes i en hård och en extremt obekväm sjukhussäng. Vidrig mat och inget internet. Men jag lever och är sedan i tisdags tillbaka på volontärcentret.
Efter många samtal med olika flygbolag har jag nu lyckats fixa flygbiljetter tillbaka till Sverige. Tyvärr... Det här den här delen som är jobbigast just nu. Att behöva åka hem. Det var inte direkt såhär jag hade tänkt att mitt äventyr i Asien skulle sluta. Hade så många planer och så många idéer på vad jag ville göra under min tid här, hade till och med tankar på att utöka min resa och möte upp några vänner på Bali. Men... ödet hade andra planer. Nu får jag istället tänka positivt och se fram emot resan till Grekland och återföreningen i Amsterdam. Många månaders hårt arbete väntar nu men med hjälp av alla därhemma kommer det gå utmärkt. Jag är stark!
Love
Ridiculous
Här kommer den första riktigt negativa inlägget. Det har hänt mycket i huset och runt omkring folket här, speciellt när det gäller oss volontärer och "cheferna". Många har pratat om att de känner sig ignorerade av cheferna när de kommer med förslag och kritik, de känner även att de inte respekteras. Jag själv känner inte av det, men jag kan se det... Det känns inte som att de engagerar sig tillräckligt när det gäller vad som kan förbättras och när volontärer kommer med förslag. Och många ser det...
En incident som hände i helgen har påverkat oss alla negativt och det är extremt löjligt! Det finns tydligen vissa REGLER som måste följas här som många av oss inte har fått information om, till exempel jag. Vi visste dock att vi inte får gå till standen kvälltid, oavsett hur många vi är. Vi vet också om att vi måste respektera folk som vill sova, det är ju självklart! I fredags var det många av oss som ville ha kul, just för att en tjej i gruppen lämnar oss idag. Så vi började med en liten "fest"/förkrök utanför volontärhuset. Vid 10 fick vi klagomål från folket i huset att de inte kunde sova så 8 av oss valde att ta oss till stranden och kom överens om att alla skulle gå tillsammans, ingen fick lämnas kvar och om en ville gå hem så skulle ALLA gå. And we did! Under kvällen nere på stranden hade vi askul - bad, sprit och skratt. Vad vi inte visste var att vissa kunde höra oss och att vi bröt mot vissa regler...
Det slutade med en skriftlig varning! För det fösta var själva incidenten i sig inte så farlig, spec det här med att folk inte kan sova för det händer OFTA, så det var inte första gången. Sen att de vid första varningen skrev ett brev! Så otroligt töntigt och det är det inte bara jag som tycker. För det andra så kommer de skicka detta varningsbrev till vår kontaktperson (som bara ska kontaktas i AKUTA fall), vilket i detta fall är min far. Kom igen, vi är vuxna!! Jag bryr mig absolut inte om att min far får detta brev, men själva principen att de skickar det till våra kontaktpersoner för en sådan här sak, när vi är vuxna och kan ta ansvar för oss själva! Det stör mig mest. Givetvis respekterar vi att folk blev störda av vårt ljud, absolut! Men en muntlig varning och en ursäkt till de som stördes av vårt festande hade räckt. Så löjligt hela situationen. Och som sagt, det är inte första gången folk inte kan sova pga oljud och festande utanför. Och hur kan de förbjuda oss att gå till stranden... i grupp! Vi känner alla att vi inte respekteras här.
Over and out!
Vilda djur
Senaste dagarna har varit... regniga! Man orkar verkligen inte bry sig om poncho eller andra regnkläder längre, nu jobbar man på som vanligt i t-shirt och shorts. Tur som sagt att det är varmt. Men svettas, det gör man ändå! ;)
I onsdags var några av oss i Tangkokos naturreservat en bit härifrån för en vandring i djungeln. Där har de alla de djur som finns här i parken, fast vilda! Vi såg massor av olika djur, även turen att se en livs levande, 5 meter lång... PYTONORM! Bara några meter framför mina fötter. Häftigaste upplevelsen denna vecka ^^ Behöver jag nämna att det regnade...
Annars har dagarna sett ut som vanligt, inga konstigheter.
Ännu en uppdatering kommer i helgen, när jag orkar skriva mer :P
Första lediga dagen
Hehe, låter som att jag hatar mitt jobb här, men så är det absolut inte! Min första lediga dag, helt ensam. Så underbart avslappnande, behövde inte ens ha dåligt samvete för att jag inte klev upp ur sängen. Detta pga att det regnade hela dagen, så det fick bli film istället... sängliggandes! Så nu är jag utvilad och redo för mina nästkommande 10 dagar ute i djungeln. Perfekt!
Inte mycket mer att tillägga just nu, fler bilder kommer upp på facebook senare! pussar
Birds and Borneo
Godmorgon Sverige, några dagar sen senast... Har hänt en hel del sedan dess!
Under de senaste dagarna har vi fått 5 nya volontärer, samt att 3 har lämnat oss. I samband med detta har vi flyttat upp till det riktiga volontärhuset. Större och bättre sängar. Dock ingen luftkonditionering så det är aning varmare, även med fläktar. Extra jobbig när man ska sova...
Under min första vecka här har jag fått göra allt som finns att göra, vilket är så mycket mer än vad de andra volontärerna fick göra första veckan. Apor, växter, fåglar och borneo (björnar, orangutanger och gibbons)... Måste bara säga att orangutangerna är duktigt söta och SMARTA! Man vet ju om sedan innan att de är smarta djur, men det är annorlunda att vara med om det i verkligheten och faktiskt jobba med dem. Så underhållande! Björnarna är rätt charmiga de också, men gibbonen är bara läskliga... sååå snabba och de ska alltid grabba tag i saker, speciellt kläder och hår. Men de är söta de också :) Gäller bara att ha koll på dem när man ska ge dem mat och vatten så man hinner hoppa undan när de kommer klättrandes i all världens fart.
Mardrömmarna har slutat. Ett plus... första natten i nya sängen var spännande. Svettades en hel del när jag gick och lade mig för att sen vakna av att jag frös med fläkten riktad rakt mot mig. Vid det tillfället regnade det ute, och då pratar jag inte "Sverigeregn"! Det har sedan 22 igår kväll öst ner i drygt 20 timmar, vilket innebar en rolig morgon för jobb i djungeln. Var bara att byta kläder inför frukosten... Tur att det är varmt!
Nu är det dags för ännu en vegetarisk måltid. Smaklig måltid Jennifer :) Kram på er
Apdusch
6-8 --> mata djuren
8-9 --> frukost
9-11:30 --> Underhålla djuren med leksaker etc
11:30 - 13 --> lunch
13 - 16 --> förbereda mogondagen
Dagarna rullar på ganska snabbt och man blir rejält trött... de flesta somnar redan innan middagen! På kvällarna spelar vi antingen spel, umgås, dricker eller slappar i rummen. Avslappnande helt enkelt... Det som är så skönt är dock att man faktiskt kan arbeta i sin egen takt. Ingen stress, som jag egentligen är van vid, och ingen brådska. Grupperna hjälper varandra om någon blir klar innan eller om någon har mycket kvar att göra så vi behöver aldrig oroa oss för att vi inte ska hinna med allt.
Det roligaste hittills har varit att med hjälp av naturen "bygga" och pussla ihop leksaker/underhållning till djuren. Lite som att leka med lego eller pyssla :)
Varje onsdag jobbar vi endast förmiddag så några av oss tog oss tid att åka till mataffären, en minnesvärd biltur kan man kanske säga. Mer behöver jag nog inte nämna om den resan, en kort filmsnutt hittar ni på facebook! En till sak som är värd att nämna är det vi alla stod och fascinerades över under förmiddagen idag. I parken har vi 2 st orangutanger i en stor bur med en liten "pool". När vi gick förbi där idag var två djurskötare därinne för att göra rent. Vanligtvos brukar de locka in orangutangerna i en bakomliggande bur men idag fick de vara kvar därinne medan skötarna gick runt och mockade och krattade. Innan jag fortsätter så måsta jag påpeka att de alla fyra känner varandra väldigt väl så ingen riskerar egentligen att skadas. However... det hela slutade med att ena orangutangen jagade runt den ena skötaren, lite som kull. Den andra skötaren och orangutangen satt i poolen och tvättade varandra med vattenslang. Hur sött som helst och man blev inte ett dugg avis. Synd bara att man inte hade kameran vid just det tillfället. Vi fick oss alla ett gott skratt...
Får många frågor av er därhemma om vad som pågår i mitt huvud just nu, eller de senaste dagarna. Men ärligt talat så tänker jag inte så mycket just nu. Hela upplevelsen och spänningen sitter nog kvar i kroppen så försöker bara ta in allt som händer och sker. Men jag lovar, så fort jag börjar tänka så ska jag dela med mig... Har dock haft mardrömmar båda de första nätterna här. Om det beror på att jag är just här eller om det beror på något annat vet jag inte. Har sovit ganska gott ändå, och hela nätter, även fast jag sover i en liten tältsäng för tillfället. Håller tummarna för att mardrömmarna slutar, för det jobbiga är att jag minns dem.
Folk är är annars jättetrevliga, det är god mat och söta djur.
Imorn ska jag jobba med Sky, vår "bushman", och få lite gröna händer. Natti
Tasikoki
Då har man äntligen anlänt. Landade i Manado kl. 13, lokal tid och blev där upphämtad och körd till centret. Timmarna har, nu när man tänker efter, flytit på ganska bra. Värmen slog till så fort man steg av planet, fuktigheten gör det lite tungt att andas och myggen har börjat hopa sig. Men det är saker man vänjer sig vid, enligt de flesta.
Pirret i magen fanns där under dagen, speciellt när jag landade i Manado. Jag hade ingen aning om vart jag skulle, ett helt främmande land… alldeles ensam. Allt började med att jag fick stå i kö (i vad som kändes som timmar) för att visa pass, blankett och visa etc… När jag äntligen kom fram visade det sig att man köpte visumet innan man ställde sig i kön – var bara att börja om från början igen.
Till slut kom jag igenom, efter ett antal frågor om vad jag gör i landet alldeles ensam. Fick till och med lämna fingeravtryck! Min chaufför mötte upp mig och körde mig hit, till Tasikoki. Nu lovade jag en viss person att jag INTE skulle rabbla hur mina dagar ser ut, men första dagen får bli ett undantag…
Väskorna lämnades i det tillfälliga gästhuset som delas med ca 20 andra volontärer och anställda. Därefter lämnades jag över till en amerikansk tjej som visade mig runt i den 53 hekar stora parken.
Dagen har fortsatt med mat, yatsy, dusch och lite socialt umgänge. Men än är inte kvällen slut... Imorgon ringer klockan strax innan 6, sen håller vi igång hela dagen fram till 4, med två matraster - frukost och lunch. Wish me luck :)
Bilder läggs upp på facebook... godnatt!
Hälsningar från utlandet
Efter mer än 14 timmars flygresa och en bortdomnad rumpa sitter man nu på flygplatsen i Singapore i väntan på att få gå ombord på nästa plan, det som ska ta mig till slutdestinationen - Manado!
Här är klockan just nu 08:50 på morgonen och temperaturen ligger på drygt 29 grader... fuktigt, även fast jag sitter INNE på flygplatsen. Apropå flygplatsen... jag tyckte att Frankfurt var stort! Inte nog med att man får gå i timtal för att komma någonvart, jag har även åkt "Sky Train". Däremot är det en fantastiskt fin flygplats, med fjärilar, buskar och träd överallt inomhus, milslånga hallar och tusentals butiker. Tur att man får möjlighet att besöka den en gång till...
Har inte så mycket mer information att komma med för tillfället... Hörs snart igen!
Om fem timmar...
Folk frågar mig om jag börjar bli nervös, om jag känner pirret i magen än. Sanningen är faktiskt att jag nog inte riktgit fattat än... Hade pirret igår, men just nu känns det som en helt vanlig lördag. Mys med mamma i soffan (just nu framför "Sing Along") och datorn i famnen... Men gråta kommer man nog göra när man vinkar av familjen på flygplatsen. Tänker på min kära Nathalie som var i Florida i 3 veckor, kändes för oss här hemma som en evighet. Tänk då 3 månader!! Men som jag precis fick förklarat för mig på fb, för mig kommer tiden gå fort... det är stackarna här hemma som kommer tycka att tiden går långsamt. Men men... inte bryr jag mig ;)
Skämt åsido... Nu ska de sista timmarna spenderas framför film samt med att packa ned det allra sista i handbagaget. Kl 3 inatt går transporten mot Arlanda, så nästa blogginlägg får ni förmodligen då, eller när jag fördriver tiden på flygplatsen i Frankfurt.
puss
Rond 1 - nedräkning pågår!
My lovely readers...
Första inlägget i nya bloggen. Från och med nu, och 3 månader framåt, kommer ni att få följa med mig på ett grymt äventyr till sydostasien. Jag kommer där att arbeta som volontär på 2 olika ställen i två olika länder - Indonesien och Thailand. Avundsjuka...? :)
En kort sammanfattning då... Destination 1: Indonesien!
Resan börjar i öarnas land - Indonesien. Där kommer jag arbeta på ett ställe som heter Wildlife Rescue Centre, ett center som tar hand om skadade vilda djur för att sen släppa tillbaka ut i det fria. Mitt uppdrag där blir främst att underhålla de djur som går att underhålla, mata och vattna, mocka och städa etc. Myyyys!
Efter fyra veckor bär det av till THAILAND. Där kommer jag istället jobba med barn, på ett barnhem som kallas för Child Protection Home. Hemmet tar hand om barn som på ett eller annat sätt haft problem hemma och som blivit omhändertagna för deras egen säkerhets skull. En utmaning för psyket? Absolut...
Alltså, inte många dagar kvar nu. Om 5 dagar går planet, så fram till dess... tack och adjö!
Peace
